Vet ni vad?

Vet ni vad?
Varje gång jag mår sådär extremt dåligt så skriver jag. Inte alltid här, eller jo ofta här men jag publicerar aldrig inläggen. Jag skriver ofta på datorn, i vanligt word dokument.

Men nu mår jag dåligt. Väldigt dåligt. Mitt liv är upp och ner. Allt som har hänt i mitt liv har kommit som en stor jävla käftsmäll. Jag mår så sjukt dåligt psykiskt. Förlåt men nu kommer "må dåligt inlägg".
Allt har vändts upp och ner och jag vet inte hur jag ska vända tillbaka allt.

Nu "bor" jag hos min mamma. Jag sover mesta dels på soffan. Om de inte finns en säng ledig. Jag har knappt koll på vilken dag eller vad klockan är. Mitt huvud är fortfarande kvar i Juni förra året. Jag väntar på att vi ska åka till Norrköping, jag väntar på midsommar, jag väntar på Bulgarien resan, jag väntar på nyår... Det är lixom saker som min hjärna inte har snappat upp. Helt sjukt.

Jag mår inte bra. Vet inte ens vad jag ska skriva, jag brukar veta va jag ska skriva men nu har bara allt runnit ut mig.

.

Jag ångrar mig, jag har ingen livsglöd längre.

Jag mår sådär

Skrev precis ett långt inlägg men raderade det precis, det var för känslosamt.

Jag mår bra men jag mår ändå inte bra. Mitt liv är i en trappa mellan två trappsteg, det finns inget fotfäste. Jag står på ett ben men jag behöver ställa ner det andra benet. Jag behöver ha båda fötterna på jorden, för att fatta kloka beslut. Just nu så drar jag mig fram och tillbaka mellan två beslut. Det ena är att gå vidare med mitt liv, hitta nya utmaningar och det andra är stå kvar där jag är och vela fram och tillbaka. Just nu velar jag fram och tillbaka och kan inte bestämma mig hur jag vill leva.
Jag har i alla fall livsglöden nu, för en månad sen hade jag inte den. Den vart helt puts väck, men jag har förståt att jag måste leva för att kunna uppfylla mina drömmar, kunna få chansen att ge mig själv en chans till, kunna bevisa att jag kan stå på egna ben. Jag har svårt att hitta det där lilla extra för att få i gång mig på riktigt igen.
Jag behöver Mikael,
han var den enda personen jag kunde prata uppriktigt till, berätta hur jag verkligen mådde. Han hjälpte mig med mig själv men det gick för långt. I stället för att växa inom mig själv växte jag med honom. Det jag hade behövt var att växa för mig själv innan jag började växa med honom.
Mikael är det allra bästa som har hänt mig och det kan jag inte säga något annat om. Jag var förkrossad när han sa de tre orden; - Det Är Slut. Jag trodde det inte var sant, jag fattade inte, jag ville inte fatta, jag ville bara att han skulle säga; - Kom hem älskling, vi fixar det här. Men han gjorde aldrig det och detta ska ni veta, jag är glad för det. Jag är glad att han inte sa den meningen. Det har fått mig att tänka på mig själv. Vilka problem jag har, jag har enorma problem.
Jag har alltid varit vilse och oftast inte riktigt vetat vad jag har velat.
M hjälpte mig att hitta en väg och nu ska jag fortsätta att gå på den. Jag ska gå tills jag stupar.

För nu vet jag vad jag vill.
Jag vill leva igen, jag vill älska mig själv, jag vill vara lycklig, jag vill se en framtid, jag vill kämpa.

Jag saknar Mikael av hela mitt hjärta, jag saknar att ha dig bredvid mig när jag vaknar, jag saknar tjaffset vem som skulle ligga på höger sidan av sängen, jag saknar vi två, jag saknar kvällarna på balkongen då vi satt och prata, prata och prata om allt, jag saknar alla spontana saker vi gjorde, jag saknar att gå runt på ikea och tjaffsa om jag ska köpa ljus eller ljuslyktor, jag saknar våra samtal på kvällarna, jag saknar våran matlagning, jag saknar din mat, jag saknar våra uttråkade dagar, jag saknar att ha någon att krama och pussa på, jag saknar att hålla din hand, jag saknar ditt skratt, jag saknar tacokvällarna, jag saknar ligga ute på holmarna med dig, jag saknar dina klar blåa ögon, jag saknar de fester vi hade, jag saknar att ha någon att komma hem till, jag saknar tyra promenaderna, jag saknar storhandlingarna, jag saknar ditt sätt att se på mig, jag saknar att höra dig säga "Jag älskar dig", jag saknar våra bil trippar, jag saknar att åka med dig på jobbet, jag saknar att få dra min hand igenom ditt hår, jag saknar då du hjälpte mig med skolan, jag saknar hur du höll om mig, jag saknar få kyssa dig på halsen, jag saknar att höra ditt hjärta slå, jag saknar din värme, jag saknar att vi inte kan skapa fler minnen tillsammans, jag saknar allt med dig.

Men mest av allt, jag saknar ett oss. Jag skulle ge vad som helst för ett försök till, för jag älskar dig så otroligt mycket.

Inget vidare

Har verkligen ingen lust att skriva något just nu. Kommer med ett inlägg senare.

...

jag vill bara dö nu. jag gråter och gråter och gråter.... jag har ingen ork till att ens må dåligt. fattar ni hur jävla dåligt man kan må utav att bli kär?! aldrig att jag ska bli kär igen. ALDRIG. fuck life, kommer alltid och knullar en när man minst anar det.

En fundering...

Kom nyss hem. Gick från Fotö rondellen och såg massviss av grodor överallt. Såg aldrig en utan såg alltid två stycken. Så nu kommer min fundering, är grodor flock djur eller lever dem ensamna också?

Måste ta reda på detta... Kommer med update när jag har hittat något om det.

Deprimerande

Sitter och ser på sommarkrysset, väldigt deprimerande faktiskt haha... Men vad ska jag göra? Finns inget annat vettigt på tv heller.

Aja nu ska jag fortsätta se på tv och vara deprimerad! Haha

:*

I love cars!

Mitt största intresse är bilar. Jag verkligen älskar dem!!! Jag har alltid gillat bilar, oftast äldre modeller. Visst tycker jag om nya bilar, bara dom har power i sig ;)
Min favo bil när jag var liten var Ford Mustang 67an. Fortfarande min favorit!

För ett par årsen, för att vara exakt 5 år sedan, så prestenterade pappa mig för offroad körning. Man har ombyggda bilar i skogen och kör. Det kärade jag ner mig i med en gång! Sen dess har jag vart besatt av terrängkörning. Ni vet inte hur mycket man kan göra, hur kul man kan ha, hur jävla illa det kan bli... ja ni kanske fattar! Jag har nästan vartit på alla träffar vi åkt på i 5 år. Nu de senste 1,5 året så har vi inte kunnat åkt på så många eftersom vi inte haft någon bil att åka med. Den har stått nere vid affärn halv ner plockad haha.


Så här ser våran bil ut, den har vi kört med i ca 4 år nu.

Jag har kört i 5 år till vintern. Första gången jag skulle köra så var det på en folkrace bana i Skene. Det gick inte fort kan jag medela ;) + det var vinter så det vart ju snö och is. Sen dess har jag kört terräng bil. Fast nu kör jag inne i skogen och inte på folkrace banor. I skogen kör vi på slingade banor, eller dem är inte slingade men man ser iaf att det är en slinga man kör på. Där vi oftast brukas hitta är i Borås på deras millitär område. Det är så j*vla stort att man tappar bort sig om man inte vart där innan och kan området.

Ne förlåt men måste sluta skriva nu, har inget batteri på datan och sitter ut!

Pusssss!

Svikare?

Sitter här ute under paveljongen eller hur det nu stavas. Har verkligen tråkigt. Har inte gjort för mycket idag heller.
Suttit här ute och tänkt mycket faktsikt.

Pappa och Halldúr har mekat med Halldúrs bil. Hjälpte till med att hälla i olja i klumpen som sitter på bakaxlen. Det är väl det vettigaste jag gjort idag sen vettefan vad jag har gjort asså. Haha, jag har inget bra närminne så jag glömmer oftast av vad jag gjort dem senaste timmarna. Samma när man kommer till skolan på måndagen så kommer jag inte ens ihåg vad jag har gjort under helgen, måste verkligen tänka vad jag har gjort. Men har ett bra långminne (heter det så?!).

Frästen kan göra ett inlägg där jag skriver hur mycket jag älskar bilar! Kanske kan bli intressant för jag bara skriver och sen vet jag inte ens vad jag skriver om... uhm. Hanna i ett nötskal.

För några dagar sen (som sagt ingen anning vilken dag, som sagt mitt närminne) så hade jag filmkväll här. Tydligen så har en vän(ingen aning om vi ens är vänner kanske) har tydligen filmkväll ikväll och jag känner mig rätt sviken för jag är inte bjuden. Jag bjuder alltid hela gänget men jag är väl inte med i det gänget längre antar jag. Där av känner jag mig väldigt sviken, jag bjuder alltid henne.

Vi är ett gäng och det har vi varit sen sjuan, åttan (2-3 år). Vi är 7 personer i det gänget om jag kan säga så. Vi har varit med om det mesta. Hög stadiet, kärlek, vänner ja ... nästan allt!

Ne nu tände jag en cigg. Ska börja fundera på vad jag ska skriva i det inlägget om bilar. (Ska försöka låta proffsig) ;)

Kössen :*





Uttråkad

Idag sov jag till ja... typ ett och sen låg jag och titta på navy. Ska verkligen hinna ikapp M. Måste verkligen göra det, är på säsong 1 fortfarande och M är på säsong 4! Måste verkligen titta ihjäl mig. Haha. Idag har jag inte gjort för mycket, kom upp ur sängen vid fyra. Pappa kom hem vid fem halv sex. Åkte och handla och sen vid halv sju mötte jag Kennet. Där av gick vi hem till mig och käka pappas brända kött haha.

Nu gick han precis och nu ska jag se på lite navy.

Kössen :*





Frästen Jossan färga min utväxt igår! Ser svart hårig ut :s konstigt tycker jag allt!

Liten fortsättning

Vänner och familj har alltid sagt att jag och M skulle hålla för evigt. Den starka kärleken som sken över allt annat skulle göra att vi alltid skulle vara tillsammans tydligen. Människor har väl antagligen fel eller så hittar oss tillbaka till varandra.

Vill bara gråta men kan inte gråta.

Nu ska jag ta den sista ciggen jag har och sen sätta på navy cis och se på det.
Godnatt

Förälskad... Varför?

Jag är så sjukt ledsen just nu. Mitt hjärta sitter inte där det ska. Det är borta. Jag är så jävla kär, jag fattar verkligen inte grejen med att vara kär längre. Jag förstår inte grejen kärlek längre. Jag vill bara skrika min smärta, den är så sjukt stor. I en vecka nu så har jag mått så jävla kasst. Jag har aldrig kännt mig så här värdelös, ledsen och utnyttjad. Önskar bara att allt som hände inte skulle hända, då skulle jag ha haft världens bästa pojkvän som jag älskar högst över allt. Jag ångrar mig så sjukt mycket vad som hände.

Usch nu börjar tårarna.

Jag har haft det så jävla bra med M. Han är det bästa som hänt mig, allt som vi vart med om, allt vi har gjort. Jag förstår inte hur allt det här kunde hända. Jag saknar han så jävla mycket att jag kan dö. Att prata med honom gör att jag kan hålla mig levande. Det ända jag gör att vara hemma, sitta vid datan och tvn. Jag har inget liv här ute. Vill bara att skolan börjar så jag har något att göra på dagarna. Jag försöker hitta på något att göra men jag klarar inte av att vara hemma. Jag ser inte detta som mitt hem. Mitt hem är Ms lägenhet, fast det är inte det längre. Jag har inget hem. Jag pratar med min pappa hela dagarna för att jag ska ha något att göra, någon att prata med utan att börja stört gråta varje gång jag pratar om M.

Åh så jävla sjukt att jag saknar honom så mycket. Vill bara börja om från början och att allt blir bäst igen. För om jag ska fortsätta må så här vill jag inte leva. Jag vill bara krama honom och skrika ut att jag älskar honom. Men han älskar inte mig längre. Han vill inte prata om hur han känner, han vet inte om det någonsin kan bli oss igen. Sjukt att jag säger oss, men jag har alltid sagt oss istället för vi. Det känns som det är en oss, förstår ni?

Har ni någonsin blivit dumpade av er första kärlek på grund av ett gräl och sen helt plötsligt så älskar han dig inte? Såfall skulle jag vilja höra din historia. Hur kom du över den "dåliga tiden"?



Vi skulle haft 11 månader idag(fredag).

Iallafall nu är det bara 7 dagar så är jag nere i Bulgarien! Jag längtar massvis ska ni veta!

Check!

Hittade solglasögonen, pengarna och passet!

Gött, nu är Jossan påväg hit. Troligtvis så färgar hon håret på mig ;) Pappa är oxå på väg hem,!

LISTAN

En påminnelse till mig själv.

- Köpa solskyddfaktor

- Leta fram pass och pengarna, i vilken påse dom nu ligger i...

- Fixa fram en resväska

- GUD JAG HITTAR INTE MINA SOLGLASÖGON JU!!!!!! dom måste jag leta fram oxå, om jag har dom här eller om någon mr har slängt dom

- Fixa vågen och se om jag har gått ner haha

- Mätta mig skulle jag gjort i går ju... måste göras idag med.

- Jag kommer inte på något mer... än...

Packa upp, packa ner?

Nu sitter jag i soffan och ser på Top model. Ska strax hoppa in i duschen, väntar på tvätten med.

Jag åker till bulgarien om exakt 7 dagar, så om sju dagar sitter jag på flygplatsen. Wooohooo.... jag blev helt JÄTTE nervös just nu. Har aldrig flygit innan så får se hur det går. Alla har verkligen försökt skrämma livet ur mig och dem har lyckats. Usch gud,... ne nu måste jag in och duscha. pappa kommer hem snart och jag måste städa lite...

Påtal om överskrivten, jag flyttade ju hem för lite mindre än en vecka sen så jag har hur mycket grejer som står i mitt rum som ska packas upp. Och nu måste jag packa till Bulgarien, jag vet inte vad jag måste ha med mig!!!!!!!!!!!!! PANIK, jag tror jag fick resfeber just nu precis.... helt jävla sjukt.

Hörs sen....!

Om

Min profilbild

HannaAlexxandra

Hanna Johansson heter jag, 16 år från Hönö, Göteborgs norra skärgård. Pluggar till undersköterska på Katrinelundsgymansiet och går 1 året. Ni får följa mitt tråkiga liv här and that´s it.

RSS 2.0