Jag mår sådär

Skrev precis ett långt inlägg men raderade det precis, det var för känslosamt.

Jag mår bra men jag mår ändå inte bra. Mitt liv är i en trappa mellan två trappsteg, det finns inget fotfäste. Jag står på ett ben men jag behöver ställa ner det andra benet. Jag behöver ha båda fötterna på jorden, för att fatta kloka beslut. Just nu så drar jag mig fram och tillbaka mellan två beslut. Det ena är att gå vidare med mitt liv, hitta nya utmaningar och det andra är stå kvar där jag är och vela fram och tillbaka. Just nu velar jag fram och tillbaka och kan inte bestämma mig hur jag vill leva.
Jag har i alla fall livsglöden nu, för en månad sen hade jag inte den. Den vart helt puts väck, men jag har förståt att jag måste leva för att kunna uppfylla mina drömmar, kunna få chansen att ge mig själv en chans till, kunna bevisa att jag kan stå på egna ben. Jag har svårt att hitta det där lilla extra för att få i gång mig på riktigt igen.
Jag behöver Mikael,
han var den enda personen jag kunde prata uppriktigt till, berätta hur jag verkligen mådde. Han hjälpte mig med mig själv men det gick för långt. I stället för att växa inom mig själv växte jag med honom. Det jag hade behövt var att växa för mig själv innan jag började växa med honom.
Mikael är det allra bästa som har hänt mig och det kan jag inte säga något annat om. Jag var förkrossad när han sa de tre orden; - Det Är Slut. Jag trodde det inte var sant, jag fattade inte, jag ville inte fatta, jag ville bara att han skulle säga; - Kom hem älskling, vi fixar det här. Men han gjorde aldrig det och detta ska ni veta, jag är glad för det. Jag är glad att han inte sa den meningen. Det har fått mig att tänka på mig själv. Vilka problem jag har, jag har enorma problem.
Jag har alltid varit vilse och oftast inte riktigt vetat vad jag har velat.
M hjälpte mig att hitta en väg och nu ska jag fortsätta att gå på den. Jag ska gå tills jag stupar.

För nu vet jag vad jag vill.
Jag vill leva igen, jag vill älska mig själv, jag vill vara lycklig, jag vill se en framtid, jag vill kämpa.

Jag saknar Mikael av hela mitt hjärta, jag saknar att ha dig bredvid mig när jag vaknar, jag saknar tjaffset vem som skulle ligga på höger sidan av sängen, jag saknar vi två, jag saknar kvällarna på balkongen då vi satt och prata, prata och prata om allt, jag saknar alla spontana saker vi gjorde, jag saknar att gå runt på ikea och tjaffsa om jag ska köpa ljus eller ljuslyktor, jag saknar våra samtal på kvällarna, jag saknar våran matlagning, jag saknar din mat, jag saknar våra uttråkade dagar, jag saknar att ha någon att krama och pussa på, jag saknar att hålla din hand, jag saknar ditt skratt, jag saknar tacokvällarna, jag saknar ligga ute på holmarna med dig, jag saknar dina klar blåa ögon, jag saknar de fester vi hade, jag saknar att ha någon att komma hem till, jag saknar tyra promenaderna, jag saknar storhandlingarna, jag saknar ditt sätt att se på mig, jag saknar att höra dig säga "Jag älskar dig", jag saknar våra bil trippar, jag saknar att åka med dig på jobbet, jag saknar att få dra min hand igenom ditt hår, jag saknar då du hjälpte mig med skolan, jag saknar hur du höll om mig, jag saknar få kyssa dig på halsen, jag saknar att höra ditt hjärta slå, jag saknar din värme, jag saknar att vi inte kan skapa fler minnen tillsammans, jag saknar allt med dig.

Men mest av allt, jag saknar ett oss. Jag skulle ge vad som helst för ett försök till, för jag älskar dig så otroligt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0